torsdag, november 06, 2008

txt 9

Måste vänta med att skriva den här dikten
Måste vänta, tills stundens sinnesförvirrade upprymdhet vädrats ut
Kan inte skriva en dikt på naiva förhoppningar
Kan jag inte?

Nej, jag skriver den här dikten nu
Jag skriver den i stundens hetta, påverkad, naiv, förförd
Jag såg Barack Hussein Obama II på scenen i det där folkhavet i Chicago
Såg jag rätt? Lurades jag som alla andra av min längtan?
Ser du vad jag ser?

Har du hört Obama tala?
Den är nu det börjar. Det är nu det börjar om.
Bryggan bemannas av tänkande människor igen.
Det är nu, äntligen! Har du hört Obama?
Såg du tårarna i Jesse Jackssons ögon?
Såg du det Amerikanska folkets andedräkt
stiga mot den mörka himlen i Illinios?

Kände du ögonblicket då allting vände?
Världen är utlämnad åt Amerikas stämningar
Jag hörde Obama tala, jag tror att tiden vänder nu.
Vändtid. Tidsvändning. Omställning
Nystart, randning, resdags, landstigning, avfärd
I grunden, ur djupen, från början
Vad ska man kalla det? Vi har varit nere på botten
vi har varit påväg mot Slutet.
Men Slutet blev inställt.

Det är nu det börjar, en bättre mänsklighet, en helare värld
Det är vad jag tror och känner just nu,
när jag skriver den här dikten
Starkt påverkad. Ur balans. Förbannat optimistisk.
Publicerad, men inte uppskjuten, för senare utvärdering.